Har haft ont i hela kroppen sedan i måndags kväll, gråtit floder, undrat varför, svurit för mig själv, och allt har känts helt åt helvete..

Idag hoppas jag att jag får lite svar och mer klarhet i allting, men det kanske är att hoppas för mycket..

Jag vill tacka alla som hört av sig och visat att ni bryr er, och tala om för er att de få slag som mitt hjärta lyckas slå slår bara tack vare er.

Det här är det värsta jag gått igenom hittills i mitt liv, för första gången såg jag in i framtiden.. Men det var tydligen inte framtiden utan bara en illusion..

Ena stunden sitter jag och gråter, nästa stund frågar jag mig själv varför jag gör det.. :(

Återkommer väl med ännu ett osammanhängande inlägg snart igen.. Puss och kram!