Den här dagen har varit tuff även den, med huvudvärk och jobbstrul. Dock är jag glad för kollegor som ser när man inte mår riktigt bra, och pratar med en om det. Jag är inne i en period där jag är trött på jobbet, samtidigt som jag gillar det. Men man känner sig som en robot, säger samma saker 30-40 ggr per dag, det är tur att det är olika kunder, så att de slipper höra det så mycket. "Ställ dig på de gula markeringarna och titta in i den blå cirkeln." Men jag kämpar för att bli av med den känslan och kämpar för att inte visa det för mycket utåt. 

Nog pratat om jobbet!

Jag sprang ju mitt första lopp nånsin (förutom typ dagislopp och skolgrejer då) i november förra året. Och jag har fått in känslan. Min fina pojkvän anmälde oss ju till Kungsholmen runt den 9:e maj, och sen är jag sugen på att springa lite olika lopp, t.ex. Blodomloppet, Tjejmilen, Midnattsloppet o.s.v. Är det någon som vill hänga på så är det bara att säga till? Och har ni tips på andra lopp som ni tycker jag borde springa så hojta!

Jag har fått in känslan och vill bara förbättra mina resultat bättre och bättre. I Stockholm Tunnel Run i november sprang jag på 71 min, mitt mål till Kungsholmen runt är ca 60 minuter och sedan minska till under 55 minuter till hösten. Vi får se hur det går med det, jag tror att jag kan klara det, men gör jag det inte blir jag inte så sur på mig själv för den delen. 

Nu ska jag sova, men hoppas att vi hörs snart igen. 

Kram/Milla!

Senaste dagarna har jag haft fullt upp som vanligt, jag tar igen från hösten och hittar på alldeles för mycket nu, mest så umgås jag såklart med min fina pojkvän, har sådant behov av honom nu, saknar honom hela tiden. Sen försöker jag umgås med andra som jag inte träffat på länge, är inte ikapp än. 

På fredag har jag något riktigt mysigt att se fram emot, jag ska träffa mina gamla jobbarkompisar från mitt förra jobb. Ser fram emot det massor. Vi har en bra relation och kommer bra överrens. 

Jag har ju bestämt mig vad jag ska bli när jag blir stor, och det känns bra. Dock så känns det så långt tills skolan börjar, om jag nu kommer in, starten är ju inte förrän i januari nästa år. Men jag försöker sätta upp olika delmål för att ha saker att se fram emot så länge. 

Ni får ha en toppendag!

Kram/Milla!

Jag har väldigt lätt att se detaljer, och lösningar på saker. Och jag tror att detta är ett sätt att träna upp detta på. 

Nu är det dags för mig att sova. (Om jag kanske inte spelar ett par banor till...) ;)

Kram/Milla

Det här är ett ämne som alltid ligger nära till hands, hur ofta hör man inte folk som klagar på hur tråkigt det är på jobbet och så vidare, hur folk går till jobb där de inte trivs, ha ångest varje söndag för att en ny vecka börjar snart igen, att de bara går dit för att den 25:e kommer lönen. Det har blivit som ett måste att klaga på sitt jobb, samma måste som att fråga hur någon mår utan att du egentligen är intresserad, vi frågar för att vara artiga, vi klagar på jobbet för att det är något som alla gör. Men om du faktiskt inte är nöjd med ditt jobb, vad vill du göra istället? Tänk efter, vad är din dröm, vad brinner du för, vilket jobb vill du ha för att kunna känna att du trivs, för att som bilden säger, "inte behöva jobba en dag i ditt liv", för det är så jag tror att det känns, att man går upp på morgonen för att göra något kul. Tänk er tanken att slippa söndagsångesten, att slippa tänka på morgonen när man är lite extra trött att "jag kanske har ont i huvudet iallafall" istället för att hoppa upp ur sängen och få igång dagen.

Många gånger när jag hör folk klaga på sitt jobb så vill jag bara skrika rätt ut, skrika att personen ska göra något åt situationen. Ingenting kommer att hända förrän du tar steget, det kan vara en djungel att ta steget ut i, men jag anser att vågar du inte ta steget så bör du inte klaga. 

Jag har haft väldigt svårt att komma på vad jag vill göra, vad jag vill bli när jag blir stor. När jag var 14 år så var min dröm att plugga till konditor, lära mig grekiska och sen flytta ner till Kreta och starta mitt eget svenska konditori. Den drömmen varade tills jag började plugga till konditor, då jag kände att det faktiskt inte var något för mig, men jag pluggade klart för att senare komma fram till vad jag ville göra av mitt liv. Jag fick under gymnasietiden ett jobb på en matbutik, där jag jobbade tills augusti efter studenten, då sa jag upp mig, jag fick för mig att jag, om jag inte gjorde det, skulle ha fastnat där och jobbat tills jag var 65, och sen så kände jag att jag inte trivdes riktigt heller. Efter det så pluggade jag lite småkurser på komvux, bland annat ekonomi, som jag alltid har känt mig hemma med. Och sedan började jag arbeta som dataregistrerare, och blev kvar där ett tag. Jag sökte till utbildningen som Löneekonom, då jag alltid haft en liten dröm om detta, har ju både mamma och en syster som arbetar med detta, och nu även en kompis. Jag sökte, och jag kom in, men jag vågade inte riktigt, och kände mig inte helt hemma med det just då. Vilket jag nu kan ångra, men samtidigt inte, om 21-åriga Camilla hade pluggat till Löneekonom så hade det inte blivit bra, jag behöver de erfarenheter och det kött på benen som jag dragit ihop på dessa 4 år för att klara av detta och känna mig säker på att detta är rätt. För nu känns det faktiskt rätt, så i höst är det jag som söker till utbildningen igen, och ser till att komma in, och att göra det bra. 

Det är inte så att jag inte trivs på mitt nuvarande jobb, men jag känner att jag kommer inte att trivas om jag stannar för länge. Det är tyvärr ett jobb som man inte stannar på för länge, det beror mycket på lönen och arbetsmiljön, och brist på utveckling. Man kan utvecklas, men bara till en viss gräns, tyvärr.

Det bästa utav allt är att min fina pojkvän har sagt att han stöttar mig till 100% i mina utbildningstankar, så att jag får göra det jag vill. Jag är så lycklig, för jag tror att jag har kommit på vad jag vill göra för att få känslan att inte behöva jobba en dag i mitt liv.

Kram/Camilla

Jag har ju inte skrivit på 1,5 år nästan.. Men nu känner jag att det är dags att ta upp bloggandet lite smått igen. 

Sedan jag skrev senast så har det hänt en hel del.. Jag är fortfarande tillsammans med han den fina, min fina Micke. Vi har bott tillsammans i ca 9 månader, sedan flyttade vi därifrån, jag flyttade hem till mina föräldrar och Micke flyttade till sina föräldrar, detta för att vi inte riktigt trivdes i lägenheten. Dagen efter vi flyttade hem så bokade vi upp oss på en nyproducerad lägenhet i Stadshagen på Kungsholmen i Stockholm. Dit ska vi flytta i sommar, och som vi längtar! Så hela våren innebär att vi måste spara massor av pengar.

På jobbfronten ser det bra ut i dagens läge, jag fick ju förlängt till februari och sen blev det en månad där jag bara hade ett timvikariat, och en månad senare så fick jag ett nytt visstidsvikariat, som i augusti blev en tillsvidareanställning.

Har även funderat ett tag på att börja plugga, sedan i somras har jag varit sugen på att studera till logoped, så sugen att jag snabbt pluggade in både Naturkunskap 2 samt Matematik 2a under tio veckor i höstas, vilket innebar att jag studerade 100% samtidigt som jag jobbade i 100%, det var oerhört tufft, men jag tog mig till slut igenom det. Dock har jag nu tänkt om lite grann, då logopedutbildningen innebär att studera i fyra år, vilket jag inte vet om jag är beredd på, det känns lite för långt. Varför jag fastnade för just det yrket var för att man hjälper människor så himla mycket. Tänk er tanken, ett barn som inte kan tala rent, kanske blir mobbad i skolan, och så hjälper man barnet att kunna tala rent, vilken känsla liksom! Fast nu på senare tid har jag börjat tänka annorlunda, inte om att det är en grym känsla att få människor att må bättre, utan att jag kanske inte är rätt person för det. Jag älskar att hjälpa människor, men jag kan bli trött på det emellanåt. Och tidigare har jag funderat på att studera till Löneekonom, har ju sökt till den utbildningen för ca 3-4 år sedan och då också kom in, men kände mig inte riktigt mogen för det då. Nu känns det som något för mig igen. Dock är det start på våren, vilket innebär att jag får vänta i ett helt år, och hoppas att jag kommer in även denna gång! Men det är bra ändå, för då hinner vi flytta in i lägenheten och få en bra koll på vår ekonomi.

Det var allt för mig idag, får se när jag är tillbaka nästa gång, förhoppningsvis dröjer det inte allt för länge. :)

Stora kramar

Milla