Livet ler mot mig. Jag tror på karma, ger man gott så får man gott. Och har man fått dåligt så är det bara kämpa så får man bra igen. Och jag tror bara det här uppbrottet var bra för mig, jag mådde dåligt i knappt två veckor, sen bestämde jag mig för att må bra igen, och då blev allt riktigt bra istället. Jag fick ett avslut, och samtidigt en början på mitt nygamla liv, jag är igen mitt gamla jag, fast i en ny tappning, jag mår så himla bra, är mer öppen och framförallt glad! Får höra rätt så ofta nu för tiden att folk tycker det är kul att se mig le igen, folk kände verkligen inte igen mig när jag mådde dåligt, jag kände inte ens igen mig själv, och jag kan säga att det är skönt att vara tillbaka!

Helgen kommer vara fullproppad som vanligt.. Ikväll är det AW hemma hos en kollega, mys och umgås med fina människor. Imorgon är det bowlingmatch att titta på, mina tjejer möter Hammarby och ska krossa! På kvällen ska jag träffa Karin och catcha upp, och på söndag har jag egen match. I övrigt blir det att ta vara på tiden, kanske sätta fart och fila på det lilla CV:t och få iväg ett par ansökningar. Vore ju toppen om det gjordes!

Nu ska jag jobba en timme till innan det är dags för lunch med hela avdelningen. Sen blir det jobb en timme innan vinlotteriet, och sen blir det jobb några timmar igen, älskar när dagen är uppdelad i delar!

Ha en toppenhelg mina fina!

Puss

Vågar knappt skriva hur bra jag mår, så rädd att bakslaget ska komma..

 

Men iallafall, gjorde min bästa träning igår, resultatmässigt, fick ihop 657 på 4 serier, vilket ger ett snitt på 164, och bästa serien drog ihop 202 pinnar.

Mitt mål som bowlare är att höja mitt snitt på match till över 150 per serie, i lördagens match hade jag 156, så jag är nästan där, måste bara fortsätta i samma stil. Jag har också som mål att bli jämn, alla serier igenom, i lördags låg serierna på 148, 154, 147 och 175, vilket innebär att tre serier är jämna och den sista ökar jag på, jag är självklart nöjd att det inte blir tvärtom och att jag minskar i sista. För att få ett jämnt resultat så måste jag träna, så att slagen blir lika, och att jag vet hur jag ska hantera alla slag och spärrar. Dock så är ju mitt liv så oerhört uppbokat nu för tiden att jag inte vet när jag ska hinna träna. Men det ska nog gå bra ändå.

 

Nog om bowling!

 

Igår fick jag låna Jessicas iPod en liten stund som hon letat fram i gömmorna, och hittade musik från tonåren, låtar som ger mig en sån varm känsla i kroppen. Så nu sitter jag och youtubar gammal musik, så härligt!

 

Idag efter jobbet så ska jag hem till Mikkis och Tuva och träffa några av världens finaste tjejer, och det ska bli så mysigt, har verkligen saknat mina tjejer så oerhört mycket. Och gosa med Tuva, sötaste lillhjärtat!

 

Som ni förstår mår jag bara så bra nu, jag lever det liv jag vill leva just nu, gör vad jag vill göra och är glad nästan hela tiden.

 

Har något att göra varje dag fram till påsk än så länge, och det blir ju bara mer och mer uppbokat, men jag älskar det! På helgerna blir det ju mest bowling, men försöker hitta på saker de andra stunderna för att ta vara på tiden.

 

Nu är det jobb! Ha en trevlig onsdag! :)

Idag var en bra dag, lite att göra på jobbet, lunch på Åhlens Café, middag på Greens, trevlig träning och underbara människor! :)

 

Nu ska jag sova i några timmar innan det är dags att kicka igång morgondagen! :) 

 

Puss

Från början...

 

I september 2011 var jag på kräftskiva tillsammans med min kära vän Sara, det var mycket trevligt folk där, bland annat så var en bekant till mig där, som även hade med sig sin vän, den vännen som knappt 15 månader senare blev min pojkvän.. Och sedan knappt 18 månader senare kändes som en total främling. Iallafall.. Efter kräftskivan hördes vi lite då och då, jag som är väldigt social av mig gillar att prata med folk, vissa mer än andra.. Vi fick en kontakt, och behöll den, vi hördes till och från. Han hämtade till och med mig inne i Stockholm efter jag hade varit på julbord och efterföljande utgång med jobbet, men jag är väldigt blyg, och väldigt försiktig av mig, så vi fortsatte höras som innan.

 

Under våren 2012 träffades vi då och då vid utgångar, båda märkte väl att det fanns något där, men ingen av oss tog första steget. Under sommaren träffades vi också rätt sporadiskt, det var till honom jag åkte direkt efter jag kommit hem från midsommarfirandet i Skåne. Jag tänkte på honom varje dag, och vi hördes också näst intill varje dag. Vi sågs ett par gånger under sommaren, inte mer tyvärr. Sen åkte jag till Kreta, och vi hördes ofta varje dag, jag saknade honom massor när jag var där.

 

När jag kom hem från Kreta hade jag en period av lite smått depp, hade massor på jobbet, plus bowlingträningar och matcher, och sedan körlektioner på det. Och jag ville verkligen fixa körkortet, och det så fort som möjligt. Det gjorde att vi inte sågs efter att jag kom hem från Kreta förrän i oktober någon gång, eftersom jag haft så mycket att göra. Men då började vi ses mer intensivt, för vi visste ju båda att det fanns något där, som kunde utvecklas till något mer. Efter det gick det väl relativt fort, i slutet av november var vi ett par, fast det kändes aldrig då som att vi gick för fort fram, vi hade ju känt att det var något en längre tid.

 

Jag var hos honom så ofta jag fick vara där, och jag trivdes väldigt bra. Första månaden var verkligen bäst, sen började jag känna lite smått att allt inte var "som det skulle", och frågade ett par gånger, men alla svar jag var handlade om att han var "off" och var sjuk. Och det kan ju tyvärr jag inte göra så mycket åt.

 

Drygt tre veckor innan det tog slut hände en märklig sak som jag av vissa orsaker inte skriver ut här, men vi blev väldigt oense om en sak som för mig var väldigt märklig, hade också hänt en liknande sak drygt en månad innan. Vet inte om det här legat till grund för varför det tog slut, och nu kvittar det faktiskt.. Nån vecka senare började det kännas av att något verkligen inte stod rätt till, på frågor jag ställde fick jag mest svar som bara var korta, och tyvärr kan man inte skylla allt på att man är och har varit sjuk..

 

På torsdagen den veckan var det alla hjärtans dag och jag fick ett jättefint paket, jag förstår tanken, men att ge ett paket med choklad och TE till någon som aldrig druckit en kopp te eller ens har någon tanke på att börja, det känns tankelöst oavsett om det står "Kärlekste" på förpackningen eller inte, då är det bara köpa för att "man ska".. Och det känns ännu mer dumt nu att det stod så på förpackningen, har egentligen ingen lust att låta den stå där mellan hyllorna i rummet och retas..

 

Vår "sista helg" var bra, alla känslor om att något skulle vara konstigt var som bortblåsta. På måndagen kändes allt lika bra, blev avsläppt vid stationen och vi hördes under dagen, jag skickade meddelande om att jag ville åka utomlands med honom snart, och fick något kort svar, men så hade det varit ett tag, och han var väl bara "off".. Sen kom jag till honom vid sju på kvällen, packade upp det jag shoppat för att visa. Hade packat upp allt och satt och petade med min nya klocka, när han säger "Camilla, vi behöver prata..." PANG, det kändes som en knytnäve i magen.. Och han pratar, jag sitter tyst och kollar ut genom fönstret. Han säger sig inte ha de "rätta" känslorna som man ska ha i ett förhållande, och han säger att han funderat på det här ett tag, vilket förklarar varför jag också känt av att allt inte stått rätt till, då han varit "off". När han pratat klart och varit tyst ett tag så säger han "Förlåt...." Och i mitt huvud gick tanken "Ursäkta, men du har precis tagit mitt hjärta och stampat på det, menar du att du nu ska be om ursäkt för det..." Efter ännu en stund när jag suttit och kollat ut genom fönstret så säger han "Snälla, säg något..." och jag vänder mig till honom och frågar vad han tycker jag ska säga.. Men det har han ju inget svar på.. Messade till Sara, och bad henne komma och hämta mig en stund senare.. Och jag var i sån chock, jag visste inte hur jag skulle reagera, grät knappt hemma hos honom, satt som sagt bara och kollade ut genom fönstret. Sen pratade vi lite grann och sen kom Sara och jag drog.

 

Efter det här har vi setts två gånger, första gången var jag väl fortfarande i chock och mest glad att träffa honom, ställde därför inte alla de frågor jag hade tänkt. Fyra dagar senare bestämde vi att vi skulle ses till helgen efter, för jag behövde verkligen prata med honom, och det var bra att jag gjorde det. Vid det tillfället hade tårarna tagit slut och jag kunde fråga det jag ville ha svar på, och inte vara rädd för att han skulle bli arg på mig, jag hade mer befogenhet att bli arg på honom. Som sagt hade han en dålig inställning redan när vi sågs, vilket jag tycker är oerhört tråkigt. Men jag fick svar på det mesta jag behövde, och det blev verkligen ett steg till att gå vidare.

 

Visst kan man inte hjälpa om man inte har de "rätta" känslorna, men man kan ändå sköta det snyggt, och det tycker jag att han tyvärr inte har gjort. Och det gav mig en stor anledning att gå vidare och låta honom flyga iväg ur mitt liv.

 

Efter att vi hade setts bestämde jag mig för att ha så kul på kvällen som jag aldrig haft förut, och det blev det. Tackar Karin för en underbar kväll, och ni andra som deltog också såklart.

 

Nu har jag bestämt mig för att vara singel ett tag, nu vill jag bara hitta någon som gör mig glad, inget seriöst än så länge, vill hitta någon att hitta på saker med, ha trevligt och bara vara, utan att någon mår dåligt. Och det jag lärt mig ur det här är att nästa gång jag går in i ett förhållande så ska det vara med någon som kan prata och vara öppen, jag behöver det för att kunna vara det jag med. Men som sagt så ska jag vara singel ett tag nu, och när det ändras så lär ni ju märka det på mig. Om inte annat på att bloggandet kanske sackar av..

 

Det här är min del av historien, mitt ex håller troligtvis inte med mig på vissa punkter, men det är såhär jag tycker att allt har varit.

 

Märkte ni att jag till slut skrev "ex", jag skrev ju 4 dagar efter uppbrottet att jag aldrig kommer kalla honom för mitt "ex". Det är för att min tanke om ex alltid har varit dålig, för folk pratar om sina ex med elaka termer, och 4 dagar efter att han gjort slut med mig så var jag fortfarande i chock och hade nog inte riktigt förstått vad som hänt än. Men nu har jag grubblat klart och även fått svar på de frågor jag hade, och nu känns allt bara dumt, och då får han tyvärr bli ett "ex", som i elaka termer, då jag tycker att det är så mycket han har gjort fel.

 

Nu ska jag röra mig till bowlinghallen och kasta lite klot, vet ju vad jag ska föreställa käglorna som, ikväll hoppas jag på strike efter strike!

 

Puss på er!

Vi stod vid baren och beställde varsin drink.
Karin till bartendern: "Häll på mycket sprit till henne (pekar på mig), hon är nybliven singel.."
Bartendern: (sträcker fram handen till mig) "Hej, Micke!"

Idag är det söndag, dagen efter en sjukt grym kväll. Var med Karin hemma hos henne och kollade mello och drack. När mello var slut så gjorde vi oss iordning, sen tog vi en taxi upp till Berget. Och jag hade verkligen en toppenkväll, tack Karin för det! Vi röjde som 20-åringar tills lamporna tändes, och då fortsatte vi till Mariekäll där det var efterfest, och där blev vi kvar till halv sex ungefär. Då blev det taxi till Karin och soooova! Inte många timmars sömn, för strax efter tolv blev jag upphämtad för att åka upp till syster på Söder för en fika, en riktigt trevlig stund. Kom hem och åt middag innan jag tog med mig Martina och Vilja och åkte och hämtade systersonen vid tåget och åkte ut till Hölö. Nu ligger jag i sängen och är helt slut, ska in och ta en dusch så jag är fräsch på jobbet imorrn. 

 

Som ni märker mår jag bättre nu, och har delvis släppt honom, och är ju såklart på god väg att släppa helt. I dagarna kommer ett inlägg att läggas in, vet att inläggen jag har lagt in innan är rätt så röriga. Men det kommer som sagt ett inlägg med ett försök till en helhetsbild. 

 

Godnatt fina ni!

Idag är det min namnsdag, inte för att jag brukar fira den speciellt, känns bara kul när folk kommer ihåg en. Blev jobb som vanligt idag, och sen ska jag till kiropraktorn igen, och det är perfekt, för igår började jag känna av nacken och ryggen igen. Efter kiropraktorn ska jag träffa Karin för lite mat innan jag tänkte ta en promenad hem. Som sagt så är promenader min nya grej, det är ett sätt att bearbeta allt. Gick hem från stan igår, och som sagt så tänkte jag göra det även idag, tar ca 35-40 minuter, och är det lite småkyligt är det bara skönt!

 

Imorgon är det fredag, då ska vi höras om att eventuellt ses i helgen, jag känner att jag verkligen måste träffas för att reda ut det sista i det här... Och jag kommer ju inte reagera bra om det inte blir att vi ses, då det verkligen behövs för att jag ska kunna gå vidare..

 

Jag har hört talas om en bok som jag letat efter, men kan inte hitta den, sjukt! Det är Greg Behrendt och Amiira Ruotola-Behrendt som skrivit den, och den heter "Det är slut! - konsten att bryta upp utan att bryta ihop". Men inga nätbutiker har den, och har varit på Akademibokhandeln, Åhlens och ICA Maxi också, men finns inte där heller. Idag hittade jag den däremot, på Stockholms Stadsbibliotek, men då måste jag skaffa ett lånekort där, sen efter det måste jag reservera den då båda exemplaren för tillfället är utlånade. Då kanske det är bättre att beställa den på engelska, men orkar jag läsa den på engelska? Ha!

 

Saknar såklart min älskade vovve idag också, på hennes dag.. hjärtat.. <3

 

Dag 10 har varit lite halvknasig, tårarna verkar ha tagit helt slut, har inte gråtit sen igår förmiddag! Duktiga jag! ;)

 

Nu är det snart dags att lätta från jobbet!

So would you hold me please?
I'm trying hard to breath
I'm just surviving
So would you hold me please?
I'm trying hard to breath
Stop me from crying

Känns som att den här dagen hade kunnat sluta innan den ens började, har bara varit vaken 2,5 timme, men jag har ingen bra känsla över den här dagen..

 

Idag gör det bara ont.. Ser ingen glädje, livsgnistan är borta, har svårt att se glädje och lycka hos andra. Som jag skrev igår så blir jag irriterad när folk står och skrattar och är glada, visst kan det komma ett litet skratt och ett leende från mig de här dagarna, men då är det antagligen väldigt ansträngt..

 

Skriver inte så mycket mer nu, ni kommer bara tröttna på mitt deppande, men som sagt, tycker ni att jag deppar för mycket så har jag aldrig tvingat er att läsa här..

Det blev inget inlägg igår, fanns helt enkelt inte inspiration.. Orken var helt borta igår, den tunga klumpen i bröstet/magen har blivit större känns det som..

 

Jag hade så ont psykiskt att jag fick ont fysiskt.. Låg kvar i sängen till strax före tolv, sen gick jag ner på stan för att hitta en bok jag läst om, men hittade den inte, och fick mest panik över att folk var glada och skrattade, hur kan folk vara glada och skratta nu? När allt är så hemskt.. Jag gick iallafall ut därifrån, ringde mormor, promenerade dit och satt hos henne i 1,5 timme och pratade om allt som händer.. Sen tog jag ännu en promenad, har gått sammanlagt 5 timmar på två dagar.. Fick mess från syrran som ville ha skjuts, pratade med andra syrran som också ville ha skjuts åt samma håll. Så blev ut och köra lite, bilen är min frizon, att köra är ett sätt att komma bort, tänker mycket när jag kör bil, men saker känns inte lika jobbiga konstigt nog.. Sen kliver man ur bilen och efter fem minuter är allt tillbaka.. Skjutsade iallafall dem och åkte sedan hem och käkade, sen blev det tvn en stund innan dusch och sova. Idag är jag på jobbet, kände att det behövdes, försöker åtminstone, och så har jag träning ikväll som jag vill/måste gå på..

 

Har haft och har såna icke underbara humörsvängningar, har känt mig ensam och övergiven, för att nästa stund känna mig som att jag klarar allt. Blir besviken över att folk inte hör av sig, för att sen komma på att jag inte ens vill prata med vissa.. Blir arg, för att nästa stund brista ut i gråt..

 

Matlusten är helt åt skogen, jag som inte hade några bra rutiner förut, är ännu värre nu, äter väldigt lite och sällan.. Fungerar inte att "äta ändå" som folk pratar om, har jag ingen lust att äta så gör jag inte det, jag äter när jag måste.. Och tyvärr blir det alldeles för lite, för att jag inte orkar äta mer.. Så länge jag äter så jag orkar stå på benen..

 

Vet att folk tycker att jag ska glömma honom och gå vidare, och strunta totalt i honom, men jag har alldeles för mycket frågetecken inom mig för att kunna göra det. Jag måste reda ut det här innan jag kommer någonstans, står liksom bara och trampar i samma spår annars. Jag måste prata med honom och få fram vad som egentligen gick fel, jag vet att det bara kommer att komma fler frågetecken, men det här är ett steg på vägen.. Och känner jag vid något tillfälle att det här är fel sätt för mig, då får jag ta ställning till det då, just nu känns det som att det här är vad jag behöver..

 

Jag ska träffa honom igen inom en snar framtid, för att reda ut allt av vad som egentligen gick fel, och vad som inte funkar mellan oss. För att kunna gå vidare. Ni får tycka det är fel, men det är mitt sätt att bearbeta detta på..

 

Det jag vill ha mest av allt nu är ett nytt jobb, så att jag kan börja om på ny kula, för jag mår inte bättre av att vara på det här jobbet, jag mår lika dåligt här som jag gör om jag skulle vara hemma och grubbla..

 

 

Jag mår inte speciellt bra, humöret drar både upp och ner, kan må okej ena stunden, två sekunder senare kommer ångesten och tårarna. Jag vet att det kommer vara så här ett tag framöver nu, men jag vill så gärna att det ska gå över. Det kommer göra väldigt ont, väldigt länge. Jag har ett hål i mitt hjärta som måste fyllas med kärlek. Ni som inte förstått det än, jag och Tero är inte tillsammans längre, vi fick hela 87 dagar tillsammans som ett par, och jag är glad över dem.

 

Igår var jag hos Tero en liten stund, jag kommer nog aldrig kalla honom för mitt "ex", för att jag tycker ordet låter så hemskt.. Jag kan prata om andras "ex", men Tero kommer alltid att vara Tero.

 

Jag var där för att jag tyckte vi behövde prata, tror att han tyckte det behövdes också. Vi pratade väl inte om allt jag hade tänkt innan att vi skulle behöva prata om, men det vi pratade om kändes tillräckligt. Nu har vi bestämt oss för att försöka vara vänner, så får vi se vad framtiden hittar på. Och det finns alldeles för många dåliga exempel på folk som går från förhållande till vänskap, och inte pratar ut om saker. Man måste reda ut varför det inte fungerade i förhållandet innan man försöker vara vänner, annars ligger allt där och bubblar under ytan och stör.

 

Det här var mitt första riktiga förhållande, och jag kommer alltid att se tillbaka på de här 87 dagarna med glädje. Men vem vet vad det var jag kände, jag tycker om Tero så oerhört mycket, men jag kanske lite smått blev kär i själva kärleken, alltså att jag blev så lycklig över att någon ville vara min, och att jag skulle vara hans, att jag lät de känslorna ta över, jag hade ju ingenting att jämföra med. Jag vet inte om det är så, och jag har bestämt mig för att sluta grubbla över det, jag mår inte bättre av att grubbla över det.. Vet inte om det är försvarsmekanism som gör att de tankarna kommer upp och får mig att grubbla. Slutgrubblat iallafall!

 

Vi pratade iallafall och löste lite av våra knutar (med knutar menar jag missförstånd och saker man skulle behöva prata om men aldrig gör..) som vi lyckas få under dessa tre månader, lär oss av våra misstag och går vidare som vänner.

 

Nu tänkte jag skriva om hur mina dagar har varit sen i måndags kväll då beskedet kom..

 

I måndags kväll var jag helt borta, jag minns knappt vad som hände, och när jag inte var borta så grät jag bara. Kunde knappt sova, och även fast jag inte sov så ville jag vakna ut denna mardröm! Sov väl 3,5-4 timmar som mest.

 

I tisdags åkte jag till jobbet, det gick sådär. Grät om vartannat, funderade på om jag skulle klara av att träna på kvällen, jag hade väl klarat av att kasta iväg klotet, men jag skulle säkerligen halkat i pölarna av mina egna tårar.. Så det slutade med att systeryster med pojkvän hämtade upp mig på jobbet, och vi åkte till Max här borta vid Råsunda. Och när vi ätit upp och är påväg ut till bilen för att åka till IKEA, så halkar jag på en isfläck, tar i med händerna, som man alltid gör, och slår ändå i bakhuvudet lite grann, plus att jag hade håret uppsatt med en hårring, en "halvmåne"-formad, som antagligen hjälpte till att öka smärtan. Så typiskt, som att min dag inte redan var ett helvete. Och sen har jag ju fått ont i armen då av att jag tog emot med den, vilket innebär att jag inte kan bowla på söndag, det hade jag behövt, både för att komma tillbaka in i bowlingen och för att kunna fokusera bort från det tråkiga som hänt. Men nu är det vila som gäller, eller jag ska åka till matchen och coacha lite grann! Sen åkte vi iallafall till IKEA, shoppade lite (o)nödvändigheter till mig själv och till mamma och pappa. Sen åkte vi hem, och jag var så trött, antagligen efter att ha slagit i huvudet när jag halkade. Somnade lätt den kvällen, och det behövde jag, för även fast jag inte sov bra, så fick jag ändå några fler timmars sömn än natten innan.

 

I onsdags så kom jag till jobbet, kände mig lite illamående och hade huvudvärk, och behövde kolla upp så att jag inte fått någon hjärnskakning eller så. Men det var inget sånt.. Tillbaka till jobbet, och fira världens bästa Violet som fyllde hela 30 år! Sen åkte jag hem, fick skjuts från Årstaberg till hem av systeryster som ändå skulle dit. Var även väldigt irriterad och arg på Tero hela dagen, gick nog ut över många i min närhet tyvärr, ber om ursäkt för det.. Sen efter middagen (som jag bara åt hälften av) tog jag en sväng till bästa Mikkis och fick lite prat och självklart bebisgos med Tuva, lillhjärtat gav mig till och med ett par leenden, precis det jag behövde.

 

Igår hade jag ont i magen från jag vaknade (en halvtimme innan klockan ringde), då jag visste att jag skulle träffa Tero, och jag visste inte hur det skulle sluta. Hade ont i magen hela dagen på jobbet, kunde knappt äta, det har jag visserligen inte kunnat gjort någon av dagarna.. Åkte till Tero och vi pratade ut, gick väldigt fort, vi är ungefär på samma nivå, så behövde inte jämka så mycket.. Båda var glada och vi var sams när vi skiljdes åt. Sen fick jag skjuts hem, ringde syrran och frågade om jag fick komma dit, så åkte jag dit och pratade med henne, och umgicks med fina syskonbarnen såklart. Skulle lära Colin att säga "lampa", lyckades nästan, fick fram ett "haunhaun". :)

 

Idag har jag mått lite sådär, börjar inse att vi inte ska höras på ett tag, jag som är beroende av att veta att folk runt om mig mår bra. så idag har varit lite till och från.

 

Nu ska jag strax åka hem från jobbet, blir en lugn hemmakväll, tror jag..

 

Stora kramar / Milla