Älskade Disa!
Om någon frågar mig, när som helst, vad jag gjorde på kvällen den 6 mars 2010, så kommer jag alltid att ha det klart i minnet. Jag halvlåg i soffan och sökte massor av jobb, bredvid mig låg världens bästa hund, hon fick inte alltid ligga där, utan det här var ett speciellt tillfälle. Min fina Disa var nämligen väldigt dålig den här dagen, vi insåg väl lite smått, även fast ingen av oss ville uttala orden, men vi insåg att hon var inne på sina sista dagar. Morgonen efter, alltså 7 mars och min namnsdag, så var hon nästan sämre, orkade knappt gå, kunde knappt gå heller då bakbenen inte riktigt svarade, och låg ner på golvet och var jättetrött, det rann även blod från underlivet. Mitt stackars lilla hjärta.. Så vi åkte till Bagarmossens djursjukhus, där de kontrollerade henne, och de insåg väl rätt snabbt att det inte fanns mycket att göra. Hon var ändå 14 år, och det var inte säkert att bakbenen skulle fungera som vanligt om de opererade henne heller. Så vi tog tyvärr det hemska beslutet att låta henne somna in. Jag vet att hon slipper lida, och jag vet att hon har fått lugn, och springer på gröna ängar uppe i himlen, för det är i himlen hon har hamnat, så snäll och underbar som hon var. Hon förgyllde mitt liv i närmare 14 år, och hon kände på sig när något var fel, och kom ofta fram och "buffade" på en när man behövde det. Jag saknar henne otroligt, varje dag. Och tatueringen på min handled med hennes namn bekräftar för mig att hon alltid står vid min sida! <3
Kommentarer
Trackback
