Jag har ju inte skrivit på 1,5 år nästan.. Men nu känner jag att det är dags att ta upp bloggandet lite smått igen. 

Sedan jag skrev senast så har det hänt en hel del.. Jag är fortfarande tillsammans med han den fina, min fina Micke. Vi har bott tillsammans i ca 9 månader, sedan flyttade vi därifrån, jag flyttade hem till mina föräldrar och Micke flyttade till sina föräldrar, detta för att vi inte riktigt trivdes i lägenheten. Dagen efter vi flyttade hem så bokade vi upp oss på en nyproducerad lägenhet i Stadshagen på Kungsholmen i Stockholm. Dit ska vi flytta i sommar, och som vi längtar! Så hela våren innebär att vi måste spara massor av pengar.

På jobbfronten ser det bra ut i dagens läge, jag fick ju förlängt till februari och sen blev det en månad där jag bara hade ett timvikariat, och en månad senare så fick jag ett nytt visstidsvikariat, som i augusti blev en tillsvidareanställning.

Har även funderat ett tag på att börja plugga, sedan i somras har jag varit sugen på att studera till logoped, så sugen att jag snabbt pluggade in både Naturkunskap 2 samt Matematik 2a under tio veckor i höstas, vilket innebar att jag studerade 100% samtidigt som jag jobbade i 100%, det var oerhört tufft, men jag tog mig till slut igenom det. Dock har jag nu tänkt om lite grann, då logopedutbildningen innebär att studera i fyra år, vilket jag inte vet om jag är beredd på, det känns lite för långt. Varför jag fastnade för just det yrket var för att man hjälper människor så himla mycket. Tänk er tanken, ett barn som inte kan tala rent, kanske blir mobbad i skolan, och så hjälper man barnet att kunna tala rent, vilken känsla liksom! Fast nu på senare tid har jag börjat tänka annorlunda, inte om att det är en grym känsla att få människor att må bättre, utan att jag kanske inte är rätt person för det. Jag älskar att hjälpa människor, men jag kan bli trött på det emellanåt. Och tidigare har jag funderat på att studera till Löneekonom, har ju sökt till den utbildningen för ca 3-4 år sedan och då också kom in, men kände mig inte riktigt mogen för det då. Nu känns det som något för mig igen. Dock är det start på våren, vilket innebär att jag får vänta i ett helt år, och hoppas att jag kommer in även denna gång! Men det är bra ändå, för då hinner vi flytta in i lägenheten och få en bra koll på vår ekonomi.

Det var allt för mig idag, får se när jag är tillbaka nästa gång, förhoppningsvis dröjer det inte allt för länge. :)

Stora kramar

Milla